KOMMANDE REGELVERK FÖR FÖRSÄKRINGSDISTRIBUTÖRER (IDD) - ANALYS AV ISABELLA HUGOSSON

I EU-direktivet om försäkringsdistribution (EU 2016/97), fortsättningsvis kallat IDD, ställs utökade krav på försäkringsdistributörer. I Sverige kommer direktivet att införlivas genom en ny försäkringsdistributionslag (FDL), som ska remitteras i slutet av november i år, och träda i kraft i februari 2018.

Definitionerna och tillämpningsområdet

Liksom i nuvarande lag om försäkringsförmedling (FfmL) ska det utgöra försäkringsdistribution enligt IDD att ge råd om, föreslå, förbereda, ingå, bistå vid förvaltning av eller fullgöra försäkringsavtal. Till detta kommer dock att det även ska betraktas som försäkringsdistribution att på en webbplats eller liknande medier tillhandahålla information om ett eller flera försäkringsavtal enligt kriterier som kunden väljer på webbplatsen. Detsamma gäller att tillhandahålla rangordningslistor eller pris- och produktjämförelser över försäkringsprodukter – i samtliga fall dock under förutsättning att kunden i anslutning till denna information kan ingå ett försäkringsavtal.

Med försäkringsförmedlare avses varje fysisk eller juridisk person som mot ersättning bedriver försäkringsdistribution, dock med undantag för försäkringsbolag eller anställda på försäkringsbolag och inte heller förmedlare som bedriver förmedlingen som sidoverksamhet.

Med försäkringsdistributör avses däremot alla försäkringsförmedlare, alla förmedlare som bedriver förmedlingen som sidoverksamhet (nedan kallade ”sidoförmedlare”) och alla försäkringsföretag.

IDD, och svenska FDL, kommer alltså reglera distribution av försäkring oavsett om den sker via en försäkringsförmedlare, en sidoförmedlare eller ett försäkringsföretag.

Självklart kommer fortfarande undantag från direktivets och lagens tillämpningsområde att gälla, helt likt dagens. IDD gäller inte sådan försäkringsförmedling som sker som sidoverksamhet om förmedlingen endast avser försäkringar som kompletterar en vara eller tjänst och täcker risker för fel, förlust eller skada på varor, bagage och andra reserisker m.m. samt premien understiger 600 Euro/år.

Uppförandekrav för alla distributörer

Försäkringsdistributörer ska alltid agera hederligt, rättvist och professionellt i enlighet med sina kunders bästa intresse. All information som ges ska vara opartisk, tydlig och inte vilseledande. Det ska tydligt framgå när det är fråga om marknadsföringsmaterial. Försäkringsdistributörer ska inte erhålla ersättning eller bedöma anställdas prestationer så att det strider mot kravet på att agera enligt kundens bästa. Inga incitament får finnas att rekommendera en kund en viss produkt när distributören har möjlighet att erbjuda en annan produkt som bättre skulle motsvara kundens behov.

Informationskrav

Olika informationskrav gäller enligt IDD beroende på om aktören är förmedlare, sidoförmedlare, försäkringsföretag, är en distributör som ger råd eller är en förmedlare eller ett försäkringsföretag som distribuerar en försäkringsbaserad investeringsprodukt (s.k. IBIP). Som ett exempel på olikheter i kraven kan nämnas följande:

alla distributörer ska, på grundval av de uppgifter som erhållits från kunden, specificera kundens krav och behov och ge kunden objektiv information om försäkringen innan försäkringsavtal ingås
alla distributörer som tillhandahåller rådgivning ska ge kunden en personlig rekommendation med förklaring om varför produkten bäst svarar mot kundens krav och behov
En distributör som är förmedlare eller försäkringsföretag och som distribuerar en IBIP ska, om rådgivning inte sker, inhämta vissa upplysningar från kunden och göra en passandebedömning eller utfärda en varning, alternativt, om kunden inte lämnar eller lämnar otillräckliga upplysningar, meddela kunden att en passandebedömning inte kan göras
En distributör som är förmedlare eller försäkringsföretag och som distribuerar en IBIP och tillhandahåller rådgivning ska inhämta ett betydligt större antal upplysningar om kunden och därefter innan avtal ingås utfärda ett lämplighetsutlåtande som specificerar vilken rådgivning som getts och hur den motsvarar kundens preferenser.

Undantag för obligatoriska tjänstepensionssystem

Många informationsregler i IDD innebär att information ska tillhandahållas före försäkringsavtal ingås. Undantag från detta krav gäller uttryckligen enligt IDD för obligatorisk tjänstepension om en anställd ansluts utan att ha tagit ett individuellt beslut. Enligt IDD ska medlemsstaterna istället säkerställa att informationen tillhandahålls den anställde utan dröjsmål efter anslutning till systemet.

Kommentar

Informationskraven varierar alltså beroende på vem som är distributör, vad som distribueras och om rådgivning samtidigt ges eller inte. Direktivet hänvisar fram och tillbaka mellan bestämmelser och gör reglerna relativt svåra att överblicka. Vi kan hoppas att den svenska lagstiftningen görs enklare och mer överskådlig, och även att den svenska lagstiftaren funderar över hur IDD-regelverket ska påverka informationskraven i försäkringsavtalslagen (FAL) och i lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler.

Värt att notera är bl.a. att en förmedlare enligt IDD utkrävs på information om huruvida denne företräder kunden eller försäkringsbolaget. Man kan fråga sig om detta också kommer medföra att en förmedlare framöver endast kommer att kunna företräda en (1) enda kund i taget; t.ex. antingen arbetsgivaren eller den anställde.

Enligt IDD måste ett försäkringsföretag inte, till skillnad från vad som krävs av en förmedlare, informera om huruvida denne äger eller ägs av en förmedlare och, vad det verkar, inte heller om ersättning som tas emot direkt av företaget för försäkringsavtalet, utan endast om ersättning tas emot av anställda. Här kanske den svenska lagstiftaren ska fundera på att skärpa kraven i förhållande till direktivet. Det kan knappast ha varit avsikten att ett försäkringsbolag inte ska behöva informera om en intressekonflikt som t.ex. kan bestå i att bolaget har ett ekonomiskt incitament att rekommendera en försäkringsprodukt i ett intresseföretag.

En annan fråga är om den regel som ges i IDD om att information såvitt gäller kollektivavtalad tjänstepension kan ges i efterhand kan tillämpas även på annan kollektiv försäkring, utan att medlemsstaterna givits uttrycklig möjlighet i direktivtexten att ge en sådan regel. I direktivets preamblar (49) uttrycks att när det gäller gruppförsäkring bör med ”kund” avses den gruppföreträdare som ingår försäkringsavtal för gruppmedlemmars räkning när den individuella gruppmedlemmen inte kan fatta ett individuellt beslut om att ansluta sig, och så exemplifieras detta med just obligatoriska tjänstepensionssystem. I dessa fall uttalas att gruppens företrädare bör tillhandahålla faktablad och information om distributören. En direkt tillämpning av denna skrivning på svenska förhållanden skulle innebära att det endast är vid obligatorisk gruppförsäkring, förutom vid kollektivavtalad tjänstepension, som information får ges via gruppföreträdare och efter det att avtal tecknats. Det återstår dock att se även hur dessa bestämmelser kommer att införlivas i svensk rätt.

Dahlgren & Partners har möjlighet att tillhandahålla en mer utförlig sammanställning av IDD:s informationskrav.

Läs andra artiklar från nyhetsbrevet:

Dahlgren & Partners växer med nya medarbetare

Analys

Skadeståndsreglerna vid finansiell rådgivning ses över? – Analys av Magnus Dahlgren
Kommande regelverk för försäkringsdistributörer (IDD) – Analys av Isabella Hugosson

Branschnytt

Krav på återhämtningsplaner
Annat av intresse från FI
EIOPAS förslag på tekniska råd till följd av IDD
EIOPAS förslag på utformning av faktablad

Praxis

Nytt i tvist om flexpensioner
Eventuell begäran om förhandsbesked i Connectamålet

Förordningar och direktiv

En reviderad föreningslag
IORP II/Tjänstepensionsföretagsutredningen
Tjänstepensionsbeskattningsutredningen
Insurance Distribution Directive (IDD)
MiFID II
PRIIPS-förordningen
Utredning om utvidgat skadeståndsansvar för vårdslös finansiell rådgivning
EU-samråd för individuella pensioner (PEPP)
Departementsskrivelse om jämställda pensioner på remiss
SOU med förslag på genomförande av tjänstepensionsdirektivet (SOU 2016:51)
Höjning av pensionsåldrar